Pressmeddelande Från Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet i samband med visning 090416 av de medicinhistoriska skatterna från det tidigare medicinhistoriska museet i Lund.

Det tidigare medicinhistoriska museet på S:t Lars i Lund lades ned 2006 och alla dess föremål och andra arkivalier packades i lådor som bl. a. fyllde ett helt våningsplan på gamla Orupssjukhuset (och det finns mer på annat håll också). Det är med stor glädje Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet ser hur Region Skåne nu låter allt det mycket stora samlade historiska materialet gallras och katalogiseras på ett kompetent sätt av personal från Kulturen i Lund.

Sydsvenska medicinhistoriska sällskapet (SMHS) bildades 1964 i Lund för att främja studiet av och intresset för medicinens och närbesläktade vetenskapers historia både ur allmän och ur lokalhistorisk synpunkt.  

Sällskapet har engagerat sig starkt för att skapa en hållbar och tydligt synlig bas för sina intressen. Tack vare välvilliga bidrag från fr. a. Evy och Gunnar Sandbergs stiftelse och Sparbanksstiftelsen Färs och Frosta liksom en tillmötesgående inställning från Region Skåne och dess Skånefastigheter har Sällskapet fått möjlighet att ställa i ordning en liten smakprovsutställning i omedelbar anslutning till den centrala entréhallen i centralblocket på Universitetssjukhuset i Lund.

Här visas några arkitektskisser från Regionfastigheter i Region Skåne på den blivande utställningen. Kulturens biträdande chef, Martin Andrén, har bilder på den modell han gjort som skiss till den planerade utställningen.

Klicka på någon av bilderna för att se den i hög upplösning.

Smakprovsutställningen kommer att bli färdig hösten 2009, preliminärt i oktober. Den är liten, men kommer att kunna visa tre medicinska temata samtidigt. Utställningarna kommer att byggas med ett litet antal historiska föremål, tre interaktiva dataskärmar där bildspel kommer att visas, liksom med ett antal skärmar med text och bilder.

Två av utställningens första temata kommer att handla om hemodialys (”konstgjord njure”) och om medicinskt ultraljud. Båda rör kliniska metoder som först utvecklades vid Universitetssjukhuset i Lund och som nått global spridning. Den tredje delen av utställningen kommer att handla om bilder och annan konst gjord av patienter från S:t Lars. Enstaka av dem nådde världsrykte.

Mer information om hemodialys och ultraljud finns i de båda korta sammanfattningarna nedan samt i två bildspel som fortfarande är under uppbyggnad, ett om dialys (klicka här) och ett om ultraljud (klicka här).

Nils Alwall, Holger Crafoord och firma Gambro i Lund

Nils Alwall (1904-1986) hade sedan början av 1940-talet arbetat med att med hjälp av dialys på försöksdjur ta bort skadliga produkter ur blod, t. ex. när njurarna slutat fungera. Den första dialysen på en patient genomförde Nils Alwall och hans assistent Lembit Norviit under natten den 3 - 4 september 1946 med en något större apparat än den för djurförsök. Patienten var redan medvetslös och döende, men förbättrades. Han avled likväl följande dygn. Fler patienter följde, med god och stigande framgång.

Apparaturen var emellertid stor och svårhanterad. Nils Alwall träffar industrimannen Holger Crafoord (1908-1982) år 1961, vilket resulterar i ett framgångsrikt samarbete och ger ett nytt företag, Gambro, som resultat. Tanken var att ersätta de första stora och klumpiga konstgjorda njurarna med enkla och lätthanterliga engångsnjurar, ”dialysatorer” eller dialysfilter. Dessa är den viktigaste delen av dialysutrustningen, där utbytet mellan blod och dialysvätska sker så att blodet renas från slaggprodukter.

Den första dialysatorn var utvecklad av Nils Alwall och Holger Crafoord, och tillverkades år 1966 i 20 exemplar på firma ARJO i Eslöv. Den var krävde utbyte av dialysmembranet hos ARJO före varje behandling. Men detta arbete visade, att dialysatorer för engångsbruk behövs och att det var möjligt att skapa dem. Tack vare ständigt utvecklingsarbete har Gambro sedermera nått världsledande ställning med sina produkter för blodbehandling med hjälp av dialys och besläktade tekniker.

Klicka på endera bilden för att se den i fullformat.

Till vänster: Nils Alwall år 1944 med en vidareutvecklad version av hans dialysapparat för djurexperiment. Till höger: Holger Crafoord och Nils Alwall vid den första engångsdialysatorn och Gambro AK1 dialysmonitor. Foto c:a 1968-1969. Bilderna är fria för publicering, med angivande av Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet som bildkälla.

Klinisk ultraljudsundersökning startade i Lund i början av 1950-talet.

När hjärtkirurgin började komma igång omkring 1950 uppstod ett stort behov av att kunna diagnostisera hjärtklaffarnas rörelser. Internmedicinaren Inge Edler (1911-2001) frågade sig om man inte kunde använda radar för sådant, och kom i kontakt med Hellmuth Hertz (1920-1990), då assistent på Fysicum i Lund. Denne menade att radar går nog inte, men med lite eftertanke föreslog han att man borde kunna använda ultraljud för undersökningen. Hertz for till Kockums varv i Malmö och lånade en ultraljudsapparat som man använde för att kontrollera svetsfogarna i fartygsskrov, och Inge Edler och han kunde under ett veckoslut i maj 1953 konstatera att de kunde se ekon från både sina egna hjärtan och från patienters. Apparaten var emellertid av olika skäl inte lämplig för kliniskt bruk, utan när Hertz samma sommar for på en något försenad bröllopsresa till Tyskland tog han kontakt med en herr Gellinek på Siemens Reiniger i Erlangen i Sydtyskland. Denne lånade välvälligt ut en ultraljudsapparat under ett år, och det är den apparaten som fortfarande finns i Lund.

Med hjälp av en kamera byggd på Fysicums verkstad kunde de första ultraljudsregistre­ringar­­na av hjärtklaffars rörelser göras den 29 oktober 1953, och detta blev startskottet för klinisk ultraljudsteknologi. Hjärtspecialisten Inge Edler och dåvarande assistenten på Fysicum, Helmuth Hertz, startade med den ett samarbete som skulle fortsätta i mer än 30 år. Inge Edler (och sedan många andra) utvecklade hjärtdiagnostiken, på kvinnokliniken i Lund utvecklades fosterdiagnostik, och på neurokirurgen diagnostik av sjukdomar i hjärnan, för att nämna några exempel. På många andra håll utvecklades andra undersökningsmetoder med ultraljud.

Edler och Hertz fick 1977 det prestigefyllda Laskerpriset i USA. Motiveringan löd, imponerande: ”For pioneering the clinical application of ultrasound in the medical diagnosis of abnormalities in the heart – probably the most important noninvasive tool for cardiac diagnosis since the electrocardiography machine”. Inge Edler korades nära sekeskiftet 2000 också till 1900-talets störste svenske hjärtläkare.

Klicka på endera bilden för att se den i fullformat.

Till vänster: Inge Edler (t. v.) och Hellmuth Hertz (t. h.) vid ett symposium om ekokardiografi 1977, samma år som de fick det fina Laskerpriset.

Till höger: Det första någonsin registrerade ultraljudsekokardiogrammet (UCG1), skapat i Lund 1953-10-29.

Bilderna är fria för publicering, med angivande av Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet som bildkälla.

Mer information om hemodialys och ultraljud finns på Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets hemsida (http://medicinhistoriskasyd.se) på två bildspel som fortfarande är under uppbyggnad: http://www.medicinhistoriskasyd.se/Bildspel/Dialys3/ och http://www.medicinhistoriskasyd.se/Bildspel/SMHS_bildspel_ultraljud_BE090111.html

Bilder och information om arbetet med de medicinhistoriska samlingarna finns också på http://www.kulturen.com.

För Sydvenska Medicinhistoriska Sällskapet
Berndt Ehinger
Ordförande
Professor emeritus