![]() ![]() |
Klick på bild kan ge mer detaljer |
![]() |
Spenshults sanatorium i ursprungligt skick med ligghallarna framför den pampiga södervända fasaden. Bildkälla: Setterberg et al. 2003 |
Spenshults sanatorium ritades av den kände arkitekten Ivar Tengbom, som också ritade flera andra vid denna tid, t.ex. Broby nära Kristianstad. Spenshult öppnades 1913, och hade då enbart manliga patienter. En stor andel av vårdplatserna var reserverade för militärer och statstjänstemän. Den första patienten var dock arbetaren K. E. Johansson från Backa station i norra Halland. Länets egna sanatorium i Lia var då ännu inte klart.
Snart uppstod emellertid problem. De första överläkarna stannade endast kortvarigt och de två underläkartjänsterna kunde bara besättas med vikarierande medicine kandidater; slutligen också t.o.m. överläkartjänsten. Effektiv sanatorievård innebär stora omställningar i de vårdades livsstil, och man fick problem med vårddisciplinen bland de uteslutande manliga patienterna, säkert inte minst på grund av avsaknaden av erfaren och stabil ledning. Sanatoriet fick därför stängas år 1916 under ett halvt år för reorganisation.
![]() |
Överläkare Oskar Hillerdal. Bildkälla: Setterberg et al. 2003 |
Disciplinproblemen bland patienterna löstes genom att belägga hälften av de nu 112 platserna med kvinnor, som ansågs "ha ett förädlande inflytande på sina manliga medpatienter". Man förbättrade också de anställdas arbetsvillkor väsentligt, bl.a. med en höjning av överläkarens årslön från 6000 till 8000 kronor. Man tycks också ha smyghöjt övrig personals löner genom att betala deras skatter. De hade också betydande s.k. naturaförmåner.
Åtgärderna hade gynnsam effekt, och man fick hela sju sökande till överläkartjänsten, som dr N. Oskar Nilsson (senare Hillerdal; 1885 - 1958) från Orupssanatoriet fick. Han fungerade och trivdes väl, och sanatoriet återöppnades i januari 1917. Den nye överläkaren kom att göra ovärderliga insatser, och han stannade på sin post i hela 33 år, ända till sin pensionering vid 65 års ålder.