Förra Nästa 04.02.03

Klick på bild kan ge mer detaljer

"Röda huset", uppfört som bostadshus vid sanatoriets start med fyra lägenheter av mycket enkel standard för maskinist, kusk, eldare, drängar och nattvakt. Huset har renoverats till modern standard. Bildkälla: Setterberg et al. 2003

Spenshults Sanatorium Version 120129

Otillfredsställande anställningsvillkor var ett problem också för andra än överläkaren. Underläkare förväntades vara ogifta och nöja sig med ett enkelt rum i huvud­bygg­na­den. Under­läkar­bostad byggdes inte förrän 1951 med en särskild villa, strax innan sanatoriets omändring till reumatiker­sjukhus. Biträden förväntades bo två och två i källarrum eller i "svalbon" på huvud­bygg­na­dens vind, enkla rum utan egen toalett eller kok­möj­lig­he­ter. Först 1930 byggdes ett mera tillfreds­stäl­lan­de personal­bostads­hus, och en anställd dräng slapp nu tränga sig samman med fru och 5 barn i ett rum och kök, som stan­darden var år 1920. I gengäld ingick i början fri bostad, kost, tvätt, sängkläder och kanske också arbetskläder i anställ­nings­vill­ko­ren.

Ända in till slutet på 1930-talet undvek man att tillämpa dåvarande arbetstidslag, och 65 timmars arbetvecka var inte okänt. Sköterskors löner låg c:a 30% lägre än på landstingens sjukhus i Hallands städer. När detta reglerades i mitten på 1940-talet fick de anställda betala för husrum och övriga naturförmåner de tidigare haft, men kunde å andra sidan länge köpa sina förnödenheter på sjukhuset till förmånligt självkostadspris.

Vården på sanatoriet följde samma principer som på andra sanatorier: Frisk luft i stora mått, allsidig och närande kost, vila i bestämda s.k. liggturer ett par gånger om dagen i de öppna ligghallarna, och naturpromenader i lugn takt, också de i bestämda turer. En röntgenapparat skaffades redan 1913, men när det så småningom blev tal om operationer på bröstkorg och lungor fick detta göras på lasarettet i Värnamo eller på annat håll.