Förra Nästa 03.06.03 version 130613

Klick på bild kan ge mer detaljer

dialysmembran Cellulosaderivat och syntetiska

Schematsik bild av porstrukturen i ett dialysmembran

Syntetiskt dialysmembran i hög förstoring. Bildkälla: Ronco et al. 2002.

Filmen illustrerar hur små (urea) och stora (B2) molekyler kan passera ut från blod till omgivande dialysvätska genom ett membran med lagom stora porer. (Flash SWF)

Polysulfonmembran

På 1980- och 1990-talen kom genombrott med nya rön och nya teknologiska möjligheter. Nya synteser gav helt nya kemiska material för användning i dialysfilter. Flera olika företag kom med sina produkter, av dessa material används nu oftast polyamid och polysulfon.

Helsyntetiska membran används allt oftare i dialysfilter på bekostnad av cellulosa­baserade, som dock är 2-3 gånger billigare och därför fortfarande används, särskilt i u-länder.

Helsyntetiska membran har bättre bio­kom­pa­ti­bi­li­tet än naturliga, stor effektivitet och stor genom­släpp­lig­het för vatten. De används därför som membran vid hemo­filtra­tions­be­hand­lingar.

Väggen i dessa membran är i regel är tjockare än i cellulosabaserade, men är samtidigt mera porös. De kan därför absorbera även stora giftiga molekyler, som inte passerar cellulosabaserade membran.

I flera länder har man börjat återanvända dialysfilter, vilket minskar kostnaden för behandlingen, och möjligen också förbättrar bio­kom­pa­ti­bi­li­te­ten. Dialysfiltret måste då spolas rent från röda blodkroppar, resteriliseras ochförvaras till nästa behandling på samma patient. I Sverige används inte den här metoden.

Klicka på endera bilden för att se den förstorad.