Förra Nästa 03.06.01

Klick på bild kan ge mer detaljer

dialysmembran - från biologiska till naturliga

En rulle cellofan

Cellofanslang som skall bli korvskinn

Membranet är den viktigaste delen av en dialysator eftersom patientens blod har kontakt med det under flera timmars tid. Det måste vara kroppsvänligt (biokompatibelt) för att inte påverka blodets koagulation och ge upphov till allmän inflammation i patienten. Membraner bör också ha tillräcklig effektivitet vid dialysbehandling.

Vid de första experimenten med dialys användes biologiska membraner. Graham utnyttjade membran från oxblåsor i mitten av 1800 talet, Necheles provade lammbukhinnor år 1926. Som dialysmembran är de inte särskilt effektiva, och de duger inte för kliniska användning.

I mitten på 1800-talet blev det möjligt att tillverka kollodium (cellulosanitrat; bomullskrut) från bomull.

Kollodium användes som dialysmembran av Fick år 1855, av Abel år 1913 och av Haas år 1924. Klicka här för att se tidigare avsnitt om detta. Biokompatibiliteten och genomsläppligheten för kroppens slaggprodukter var dock dåliga.

På 1930-talet hittade man ett nytt material, cellulosaacetat (cellofan), som användes i början mest i blomster- och presentaffärer och som korvfjälster. Ett företag i Chicago, Visking Corporation, blev ledande tillverkare, och producerade cellofanrör i stora förpackningar som exporterades till hela världen.

Man visste tidigt att cellofan är halvgenomsläppligt, d.v.s. det släppte igenom små molekyler men inte stora. William Thalhimer i USA provade i slutet av 30-talet cellofanrör vid dialys av blod från hundar med bortopererade njurar. Alwall och Kolff använde cellofanmembran i sina första konstgjorda njurar.

Cellofanmembran användes i de spiral- och plattdializatorer på 1950 - 1960-talen. Under de följande åren förädlade man successivt membranets yta och gjort det tunnare för att förbättra genomsläppligheten. Olika typer av membraner baserade på cellulosa kallas naturliga, eftersom cellulosa förekommer i naturen.

Klicka på endera bilden för att se den förstorad.