![]() ![]() |
Klick på bild kan ge mer detaljer |
Tillsammans med förbättrad allmän hygien och allmän bostadsstandard gjorde de åtgärder som sattes in mot sjukdomen att den började gå tillbaka, först i landets sydligaste delar och från slutet av 1800-talet också i Mellansverige och Norrland. Det var sanatorievård, det var tidig diagnostik med hjälp av tuberkulinprov och skärmbildsundersökningar, det var pastörisering av mjölk och det var massvaccineringar som fick effekt.
![]() |
Skärmbildsbuss år 1949 vid folkskolan i Ekby. Foto Nils Pauli. Bildkälla: Ullervad-Leksbergs hembygdsförening |
Skärmbildsundersökningarna startade på 1930-talet Man fotograferade med en vanlig kamera den bild av lungor som uppkom på en fluorescerande skärm. Stråldosen var liten, proceduren gick fort och apparaturen kunde skötas av personal med kort utbildning. Den lämpade sig därför väl för massundersökningar, vilket från 1942 och till c:a 1970 ofta gjordes i bussar som kördes runt i landet.
I mitten på 1930-talet började man pastörisera mjölken i Sverige (dvs den värmebehandlades), vilket minskade spridningen av tuberkulos från kor. På 1930-talet var bortåt hälften av alla svenska kor infekterade, men efter kraftfulla insatser från staten är sedan 1958 alla kor "reaktionsfria" i Sverige, dvs fria från sjukdomen.
![]() |
Professor Arvid Wallgren (1891 - 1973). Målning på Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Bildkälla: Göran Wennergren, Göteborg |
Professor Arvid J. Wallgren (1922-1942 i Göteborg, och därefter på Karolinska Sjukhuset i Stockholm) var en av förkämparna inom Nationalföreningen mot tuberkulos, och gav 1948 en nu klassisk beskrivning av sjukdomens kliniska förlopp. Hans framgångsrika arbete från 1927 med Calmette-vaccinering blev ett starkt bidrag till bekämpningen av sjukdomen. Intressant nog blev han också en av dem som från 1955 mest effektivt pläderade för att denna massvaccination skulle upphöra, vilket successivt skedde fram till 1975. Läs mer om detta genom att klicka här.
![]() |
De första 13 grammen av PAS. Foto från Ferrosan. Bildkälla: Puranen (1984) |
Från slutet på 1940-talet blev också allt effektivare läkemedel tillgängliga, bland dem PAS, utvecklat av Jörgen Lehman och läkemedelsbolaget Ferrosan i Malmö. Med medicinernas hjälp försvann patienternas smittsamhet och sjuklighet fortare än tidigare. Vårdtiderna kunde förkortas, och sanatorierna blev obehövliga på bara ett decennium.
Så sent som 1966 visade Linell och Östberg i Malmö att tuberkulos fortfarande var mycket vanlig i stadens befolkning, även om den oftast var kliniskt tyst. Tillbakaträngningen av sjukdomen har fortsatt, och i Sverige är den inte längre något stort problem ur allmän samhällelig synvinkel. Landet hör nu till de som har lägst förekomst av sjukdomen i världen, 500–600 nya sjukdomsfall och högst 20 dödsfall per år. Mest är det personer med invandrarbakgrund, framför allt afrikansk, som numera diagnosticeras (85% åren 2009 - 2011), enstaka av dem i kombination med HIV-infektion.
Globalt utgör tuberkulos fortfarande ett allvarligt hälsoproblem med 9 miljoner människor sjuka och 2 miljoner dödsfall per år. Problemet har förvärrats av hivepidemin och av spridning av tuberkulosbaciller som nuvarande läkemedel inte biter på (s.k. multiresistens). Människors resor till och från länder med hög förekomst av tuberkulos ställer fortsatt höga krav på effektiv övervakning i Sverige.