James Heyman (1882 - 1956)

Med utbildning i patologi, kirurgi och gynekologi kom James Heyman 1914 som läkare till Radiumhemmet i Stockholm under Gösta Forssell. Han utvecklade där olika radiologiska behandlingsmetoder, i första hand med radiuminläggningar för behandling av cancer i livmodern och livmoderhalsen. När Radiumhemmet år 1917 delades i två sektioner fick James Heyman hand om den gynekologiska, och blev också formellt dess chef år 1927 då Gösta Forsell avgick. Han utnämndes 1938 till professor vid Karolinska Institutet. Han var mycket språkkunnig, hade stor charm och humor och var dessutom en fenomenal instruktör. Både medicine studerande och internationella forskare flockades därför kring honom.

James Heyman utarbetade tidigt en klinisk klassificering av cancer i livmoderhalsen som 1929 antogs av Nationernas Förbund som internationell standard. Med olika modifikationer är den fortfarande i bruk, och den har fått stå modell för det allmänna kliniska klassificeringsystem för maligna tumörer som införts, TNM-systemet.

Från 1928 och till sin död 1956 ledde James Heyman en kommission i Nationernas Förbund med uppgift att studera och jämföra resultaten av olika behandlingsmetoder mot livmodercancer. Den första i en lång serie rapporter utkom 1937, och de har haft avgörande inflytande på behandlingen av cancer i livmodern. WHO övertog kommissionens uppgifter efter andra världskriget, och fortsatte arbetet.

I en serie rapporter 1924 - 1941 publicerade James Heyman en metod för inläggning av radium i livmodern som var vida överlägsen andra dåtida metoder, och som också blev internationell standard. Han pensionerades 1948, och var då en av världens mest betydande radiologer.