Elis Berven (1885-1966)

Det berättas att Elis Berven redan som 12-åring fascinerades av röntgenstrålar när han 1897 på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm fick se sitt eget handskelett vid de demonstrationer som Thor Stenbeck höll där. Kanske var det den erfarenheten som gjorde att han efter fullbordad läkarutbildning år 1912 tog anställning som läkare på Radiumhemmet i Stockholm. Han utvecklade där energiskt och framgångsrikt metoder för strålbehandling av olika cancertyper, särskilt radiumbehandling. Hans avhandling år 1931 rörde strålbehandling av cancer i tonsiller i munhålan. Senare vidareutvecklade han Erik Lysholms behandlingar med radium under beteckningen teleradiumbehandling, och flera generationer av apparater utvecklades för detta, allmänt kända som "radiumkanoner".

När Radiumhemmet 1917 flyttade till Fjällgatan 23 på Söder i Stockholm delades det i två sektioner, en allmän och en gynekologisk. Berven fick hand om den allmänna, medan James Heyman tog hand om den gynekologiska, båda med Gösta Forssell som gemensam chef. År 1927 blev Berven överläkare på Radiumhemmet efter Gösta Forssell, och år 1936 blev han professor i radioterapi vid Karolinska Institutet. Han pensionerades 1950.