Dialysvätskans beredning i dag

Överst en anläggning för rening av vatten för dialys med omvänd osmos. Nedan till vänster en bikarbonatpatron och två dunkar med koncentrerad saltlösning.

På 1970-80-talen förbättrades kranvattnets kvalitet. Utöver den ursprungliga avhärdningen och kolfiltreringen trycktes vattnet genom ett mycket tätt filter (s.k. omvänd osmos). Efter denna behandling blev vattnet närmast som vore det destillerat.

Eftersom man började kunna ge varje patient en enskild dialysapparat som kunde blanda in salterna i renat vatten strax före inflödet i dialysfiltret blev det möjligt att anpassa dialysvätskan till varje patients behov just då. Saltlösningarna kom också i koncentrerad form i plastdunkar och/eller i patroner med pulver i olika sammansättningar.

Dialysapparaten kontrollerade dialysvätskans salthalt genom att mäta dess elektriska ledningsförmåga, värmde upp den till 36,5°C och skickade den till dialysfiltret.

Denna produktionsmetod används ännu i dag (2015), om än med ytterligare förfiningar.