Niels Ryberg Finsen

Färingen som fick Danmarks första och Färöarnas hittills enda Nobelpris

Niels Ryberg Finsen på sin klinik, målad av Peder Severin Kröyer

Niels Finsen föddes 1860 i Torshavn på Färöarna. Fadern var ursprunglingen islänning, men hade flyttat till Färöarna där han blev hög ämbetsman; slutligen amtman (dvs ögruppens styresman, ungefär landshövding).

Efter barndomsåren på Färöarna och gymnasieår i Danmark och hos släktingar i Island kom Niels Finsen till Köpenhamn, där han började läsa medicin. Han blev tidigt märkt av en svår kronisk inflammation i kroppens inre hinnor (en polyserosit på medicinarspråk) som bl.a. hindrade hjärtats funktion, och han intresserade sig därför mycket för hälsofrämjande arbete, särskilt solljusets effekter på levande varelser.

Finsens första försök att lindra effekten av smittkoppor med rött ljus väckte intresse, men var inte särskilt effektivt. Han upptäckte dock snabbt att han med UV−ljus kunde bota "vargen" (lupus vulgaris på medicinarspråk), en ofta våldsamt vanställande hudtuberkulos som man dittills stått maktlös mot. Döden hade alltför ofta varit det enda som kunde lindra den drabbades lidande.

Upptäckten väckte uppseende över hela världen, och Finsen fick snabbt stöd för sin kliniska verksamhet från många håll, inte minst privata välgörare. Han kunde starta en egen mycket framgånsrik klinik, Finsen-institutet, och fick 1903 Nobelpriset i fysiologi eller medicin. Han var då emellertid så svårt märkt av sin sjukdom att han inte kunde resa till Stockholm för att ta emot priset, och dog i Köpenhamn mindre än ett år senare.