![]() ![]() |
Klick på bild kan ge mer detaljer |
![]() |
Sköterska vid en patient som får vätska intravenöst |
Lösningar för intravenösa injektioner (t.ex. glukos- och saltlösningar) gav vid denna tid ofta stora problem. De tillverkades vanligen lokalt på de enskilda sjukhusen, men även om de var bakteriefria innehöll de alltför ofta ämnen (så kallade pyrogener) som orsakade kraftiga reaktioner: feber, frossa eller illamående. Varje patient med intravenöst dropp behövde därför övervakas i timtal för att man vid behov skulle kunna hantera sådana reaktioner.
Donald Baxter utvecklade i sitt laboratorium en metod att eliminera pyrogener i infusionslösningarna vid tillverkningen. Han provade lösningar förpackade med denna teknik först på sig själv år 1928 och sedan på sin unge son. Han var alltså själv alldeles övertygad om att de inte skulle ge några biverkningar.
År 1929 började han kommersiell tillverkning av lösningar i sitt system för intravenösa dropp. Försäljningen gick dock inte bra eftersom Amerika just då var i sin dittills största ekonomiska kris, drabbande även sjukvård. För att kunna fortsätta att utveckla sin verksamhet sålde Donald Baxter rätten att tillverka lösningar för intravenös injektion enligt sin metod till affärsmannen Harry Falk från Glenview, nära Chicago.