Radium och radiumbehandling

Olika typer av applikatorer av rostfritt stål med en eller flera ampuller med radiumsulfat som strålkälla, använda på Jubileumskliniken i Lund

Sedan Marie och Pierre Curie år 1903 hade utarbetat en metod för att framställa rent radiumsalt kom detta snabbt till användning som strålkälla inom radiologin. Radium var under mer än ett halvsekel den förhärskande strålkällan för brachyterapi, dvs strålbehandling där strålkällan är placerad i eller i omedelbar kontakt med den vävnad som skall behandlas. Det var främst inom gynekologisk cancerbehandling som radium kom till användning, men även i begränsad omfattning för annan brachyterapi.

Lars Edling, som var Sydsveriges förste radiolog, hade på privat väg år 1909 skaffat 5 plana radiumapplikatorer, som han ställde till sjukvårdens förfogande för behandlingsförsök. Resultaten var så uppmuntrande att han redan samma år fick i uppdrag att köpa mer radium i Paris. Han kom hem med 45 mg radiumsalt i 4 förpackningar, varav 2 var tunna silverrör. Preparaten kom till användning såväl i Malmö som i Lund, och Edling transporterade själv radiumpreparat mellan de båda klinikerna. Förrådet i Lund fylldes på efter hand med inköp av radium från framför allt Katanga i Belgiska Kongo, och totalt fanns 2155 mg radium. Klicka på den lilla bilden till höger för att se ett certifikat för radium, inköpt av Lars Edling 1924.

I takt med att andra radionuklider blev tillgängliga som strålkällor, framför allt kobolt-60, caesium-137 och iridium-192 fasades användningen av radium ut och upphörde helt omkring 1990. Till detta bidrog också förbättringar i cancerkirurgi och extern strålbehandlingsteknik. Existerande radiumförråd i Lund överfördes till Studsvik 1996.

Bilden visar olika typer av applikatorer av rostfritt stål med en eller flera ampuller med radiumsulfat som strålkälla. Det är bara radiums gammastrålar som passerade ut genom kapslarnas stål; alfa- och betastrålarna blockeras.