Marie Curie i sitt laboratorium

Marie Curie

Marie Curie (1867-1934; stora bilden) föddes i Polen som Maria Sklodowska. Hon flyttade 1891 till Paris för att utbilda sig, och gifte sig där år 1895 med Pierre Curie, varvid hon ändrade sitt namn till Marie Curie. När hon fick höra om Becquerels upptäckt av radioaktivitet i uransalter beslöt hon sig för att studera detta fenomen för sin doktorsavhandling. Hon utnyttjade elegant en uppfinning som hennes make hade gjort, en känslig elektrometer, och kunde med den mäta radioaktiviteten i olika ämnen.

Marie Curie disputerade 1903 på sitt arbete, samma år som hon fick Nobelpriset, denna första gång i fysik och tillsammans med sin make Pierre, och sin handledare, Henri Becquerel. Sedan Pierre Curie år 1906 tragiskt dött i en trafikolycka fortsatte Marie det arbete de båda startat, och kunde 1910 isolera metalliskt radium och beräkna dess atomvikt. Bilden nedan till höger visar hennes egenhändiga uträkning av radiums atomvikt. År 1911 fick hon åter Nobelpriset; denna gång i kemi. Tidens anda krävde av Nobelpriskommiténs ordförande, Svante Arrhenius, att han skulle be henne inte komma och hämta sitt pris eftersom hon då som änka hade ett förhållande med en gift man. Men Marie Curie var stark nog att likväl komma.

Marie Curies egenhändiga uträkning av atomvikten för radium.

Under första världskriget utnyttjade Marie Curie sin viljestyrka och sin administrativa kapacitet till att utrusta och driva en mobil enhet för röntgenundersökningar av skadade franska soldater.