Öppet bildarkiv, Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet (SMHS)

Bilderna får användas enligt www.creativecommons.org/licenses/by-nc/4.0/legalcode. De kan oftast också fås direkt från SMHS, högupplösta och utan bildkällemärke. Katalogisering och arkivbygge: Berndt Ehinger, Lund. Version cpg1.6.09. 2020-03-24.


Hem Registrera Login
Albumlista Senast uppladdade Senaste kommentarer Mest visade Topplista Mina Favoriter Sök
Hem > Kategori utrustning > Album handinstrument och andra små ting
En "villarpakanon" 
Omonterat fotografi med påskrift "Folkmedicin" som enda märkning.
Bilden visar en "villarpakanon" på Kulturen i Lund, KM 62267, från Jämshög i Blekinge. När någon darbbats av "trollskott" sköt man (vanligen en "klok gubbe") under besvärjelser tillbaka med denna kanon. Se Kulturens årsbok 1969 s. 129 f.
Ur Kulturens "Carlotta": 
'Att råka ut i ogjort väder' hette det förr, när man ville förklara hastigt påkomna sjukdomar. Allmogen trodde att sådana sjukdomstillstånd orsakades av trollskott, utsända av folket i norr, och de kallades också lappskott, vaillarpaskott eller finnskott. Det var ett otyg; vem som helst kunde drabbas, om han kom i vägen för ett magiskt skott och ett sådant kunde inte bara träffa människor utan även kreatur. För att hjälpa en på så sätt träffad fanns många botemedel. Ett av de vanligaste var att skjuta bort det onda, och det var naturligt om än inte nödvändigt att anlita någon i sådana saker förfaren person, en klok gubbe eller gumma.
... Enligt uppgift placerades de sjuka, som sökte bot hos den här gubben [brukaren av det här beskrivna föremålet], på en utomhus placerad stol med 'kanonen' mellan knäna och mynningen riktad från sig. I 'kanonen', en sexkantig trästock, finns en ränna med inpassat åttakantigt eldrör, som hålls på plats av en järnklammer. Avfyrningen gick till på samma sätt som hos de äldsta eldvapnen. Den genom mynningen instoppade krutladdningen antändes med en lunta, som med handen fördes till fänghålet. Det var dock inte bara knallen, som var det verksamma medlet för det ondas fördrivning. Under eldröret lägger man märke till en öppning, och i denna stoppades in olika medel, som ansågs verksamma mot det onda. Likaså brukades för ändamålet lämpliga besvärjelser, men de närmare detaljerna kring botandet känner man i det här fallet inte till. Kulturen har emellertid i sina samlingar en svartkonstbok från mitten av 1700-talet och i den finns en trollfo
Nyckelord: Folkmedicin;Villarpakanon;Kanon;Trollskott;Knivskott;Sylskott;Vallarpaskott;Lappskott;Finnskott;Foto;Omonterat;Kapsel 08

En "villarpakanon"

Omonterat fotografi med påskrift "Folkmedicin" som enda märkning.
Bilden visar en "villarpakanon" på Kulturen i Lund, KM 62267, från Jämshög i Blekinge. När någon darbbats av "trollskott" sköt man (vanligen en "klok gubbe") under besvärjelser tillbaka med denna kanon. Se Kulturens årsbok 1969 s. 129 f.
Ur Kulturens "Carlotta":
'Att råka ut i ogjort väder' hette det förr, när man ville förklara hastigt påkomna sjukdomar. Allmogen trodde att sådana sjukdomstillstånd orsakades av trollskott, utsända av folket i norr, och de kallades också lappskott, vaillarpaskott eller finnskott. Det var ett otyg; vem som helst kunde drabbas, om han kom i vägen för ett magiskt skott och ett sådant kunde inte bara träffa människor utan även kreatur. För att hjälpa en på så sätt träffad fanns många botemedel. Ett av de vanligaste var att skjuta bort det onda, och det var naturligt om än inte nödvändigt att anlita någon i sådana saker förfaren person, en klok gubbe eller gumma.
... Enligt uppgift placerades de sjuka, som sökte bot hos den här gubben [brukaren av det här beskrivna föremålet], på en utomhus placerad stol med 'kanonen' mellan knäna och mynningen riktad från sig. I 'kanonen', en sexkantig trästock, finns en ränna med inpassat åttakantigt eldrör, som hålls på plats av en järnklammer. Avfyrningen gick till på samma sätt som hos de äldsta eldvapnen. Den genom mynningen instoppade krutladdningen antändes med en lunta, som med handen fördes till fänghålet. Det var dock inte bara knallen, som var det verksamma medlet för det ondas fördrivning. Under eldröret lägger man märke till en öppning, och i denna stoppades in olika medel, som ansågs verksamma mot det onda. Likaså brukades för ändamålet lämpliga besvärjelser, men de närmare detaljerna kring botandet känner man i det här fallet inte till. Kulturen har emellertid i sina samlingar en svartkonstbok från mitten av 1700-talet och i den finns en trollfo

SMHS13284Copp.jpg 101124-038Copp.jpg 101128-042Copp.jpg