Difterins utbredning och bekämpande i Skåne

Föreläsning för Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet 2017-09-11 kl 1900 i föreläsningssal F1 i C-blocket på Universitetssjukhuset i Lund.

Linnea Andersson

Luftvägsdifteri (även kallad äkta krupp och stryparsjukan) är en mycket allvarlig sjukdom som orsakas av en speciell bakterie. Denna växer på slemhinnor, vanligtvis i svalget, och kan då bilda en karaktäristisk fastsittande gråaktig tjock beläggning. Bakterien utsöndrar ett gift som orsakar lokala skador och också kan spridas i kroppen och skada bland annat hjärta och nerver. Beläggningen kan ge andningssvårigheter för spädbarn. Den betraktades ända fram trill mitten av 1900-talet som en av de stora dödande barnsjukdomarna. Genom bättre hygien och allmänna vaccinationer – sedan 1950 ingår den i barnvaccinationerna – har difteri blivit ovanligt i Sverige. Sjukdomen är däremot vanligt förekommande i många utvecklingsländer och under senare år har den på grund av sänkt sjukvårdsstandard ökat i flera östeuropeiska länder, bland annat i Ryssland och Ukraina.

Sjukdomen har varit känd länge. Den beskrevs under 400-talet f.Kr. av Hippokrates och epidemier beskrevs under 500-talet av Aetius. Bakterien upptäcktes av Klebs 1883 och odlades av Löffler 1884. Antitoxin uppfanns sent på 1800-talet och toxoid utvecklades på 1920-talet.
Difteri finns endast hos människor. Sjukdomen sprids genom direktkontakt med en sjuk person, huvudsakligen genom saliv, till exempel när man använder gemensamma glas och matbestick eller genom kyssar. Inkubationstiden är två till fem dygn från smittotillfället tills sjukdomen bryter ut.

Presentationen är baserad på artikeln med samman namn som föredraget och kommer erbjuda en överblick över difterins stora påverkan på Skåne, dess nu något bortglömda roll och betydelsen av historisk kunskap inom dagens medicin. 

Linnéa Andersson

Linnea Andersson läser termin 9 på läkarprogrammet i Lund. Hon skrev 2015 uppsatsen Difterins utbredning och bekämpande i Skåne, vilken publicerades 2016.