Epidemiernas historia och framtid

Föreläsning för Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet 2016-01-18 kl 1900 i föreläsningssal F1 i C-blocket på Universitetssjukhuset i Lund
Sven Britton

Det är först under de två senaste århundradena vi har god kännedom om de epidemier som drabbat mänskligheten och då i första hand de som nått eller uppstått bland människorna i Europa och Nordamerika. Undantag är digerdöden vars ursinniga kraft gav avtryck i medeltida litteratur och urkunder i stora delar av världen. Kolera, syfilis, och tuberkulos är infektionssjukdomar med epidemisk spridning i Europa under 1700- och 1800-talen, varav de två senare exporterades till Sydamerika respektive Afrika med smittade från vår kontinent. Epidemier både orsakade och orsakades av krig.

HIV-epidemin saknar motstycke i gåtfullhet men däremot inte i genomslag och dödlighet, där infektion med zoonosen pasteurella pestis ännu leder överlägset. Av de akuta luftvägsinfektionerna är influensa fortfarande ett gäckande hot som när en helt ny variant uppstår i den vilda andpopulationen och som kan smitta människan och mellan människor (t ex Spanska Sjukan 1918) och som på mycket kort tid kan döda lika många människor som dött av HIV under dess 30-åriga (kända) historia. Andra luftburna virus som SARS (från mårddjuret, bl.a.) och MERS (från kameler) visar att djurvärlden inte är svarslös när det gäller arternas kamp.

Föredraget inleds med att definiera epidemi och smittsamhet och en kommentar till disproportionen mellan smittade och drabbade under ebola-epidemin, som är ännu en påminnelse från djurvärlden.

Sven Britton