Föreläsning för Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapet 2011-04-04 kl 1800 på föreläsningssalen, Kulturanatomen, Biskopstagan 7, Lund
Lars Ödkvist
Innerörats centrum kallas vestibulum. Därav kommer namnet vestibulär som har med balanssystemet att göra, och det innefattar inneröra, balansnerv och kopplingarna i hjärnstammen, lillhjärnan och stora hjärnan. Empedokles tyckte att örat liknade en snäcka och benämnde den delen av innerörat för cochlea 450 år f.Kr.
Historiskt sett var anatomin och funktionen av innerörat länge okänd. Långsamt fann man mer och mer detaljer. Scarpa, Italien, påvisade runda fönstret och hinnlabyrinten och gav namn åt balansnervens ganglion.
Purkinje känner alla till för hans upptäckt av nervcellerna i lillhjärnan. Han hade en teori att när man efter karusell blir yr hjärnan har kommit i rotation – kanske inte helt fel.
Romberg, i Berlin, lärde oss 1870 att göra ståprov. Mikael Karlberg, synnerligen levande, sammanfattade kunskapen om nackens inverkan i sin avhandling om yrsel från nacken. Stora hjärnans bark tar emot direkta impulser från balansnerven (förf., Toronto 1974). Snabba huvudrörelser har studerats av bl.a. Dag Hydén och det ledde Michael Halmagyi, Sydney, att lansera det snabba vridningsprovet, impulstestet, som nu är spritt över hela världen för diagnos av labyrintbortfall.
Robert Barany fick 1914 nobelpriset för sin forskning, bl.a. med temperaturtest i öronen, det s.k. kaloriska provet .Han skapade en intensiv forskning och undervisning i Sverige och Uppsala. Hans elevers elever finns fortfarande i funktion på en del ställen i Sverige och världen. Från Skåne kan man nämna Nils-Gunnar Henriksson, alla yrseldoktorers lärare i Sverige, även Måns Magnussons och även Sture Berggren samt poeten Hjalmar Gullberg som har en egen vestibulära historia vilken kommer att beskrivas i föredraget.
Docent Lars Ödkvist är öronläkare i Linköping, och har bl.a. blivit pionjär på yrsel och balansrubbningar orsakade av både innerörat och CNS. Han var grundare och förste ordförande i Svensk Vestibulär Förening. Under sina utbildningsår i Lund gjorde han sig välkänd som spexare, deltog livligt i ett antal lundaspex och valdes in i Uarda-akademin. I Linköping är han bl.a. känd som Stormästare i Wiknings-Commissionen, ett sällskap som alltsedan 1839 högtidlighåller fr.a. Sjusovardagen.