Olifunten är en c:a 3 dm hög fantastisk statyett, gjord i mitten på 1900-talet av en patient med schizofreni på Sidsjöns mentalsjukhus vid Sundsvall. Hans namn, ålder och yrke är nu okända, men det är tydligt att han hade utmärkta anlag som bildhuggare. På sin lediga tid - och mentalpatienter har ofta bara alltför mycket av den varan - snidade han figurer i trä på Sidsjöns terapiavdelning. Det är i dag okänt hur många han gjorde och vad han gjorde med dem, men två skänkte han till Bo Gerle (f. 1907, d. 1991), den gången överinspektör för sinnesjukvården i Sverige (1949-1950), vilket var vad som förde honom till Sidsjön. Bo Gerle var docent i rättspsykiatri i Lund och senare överläkare, professor, sjukhuschef och chefläkare på St Lars mentalsjukhus i Lund.

Klicka på den stora bilden av Olifunten för att se den i hög upplösning och på den lilla för att se den ur olika synvinklar. Bildfilerna är stora (1-3 MB) och det kan ta en stund att få hem dem.

Bo Gerle föreläste på medicinarkursen i psykiatri, och brukade visa upp Olifunten för studenterna, vanligen samtidigt som han visade upp en annan skulptur av samma patient, en uttrycksfull naturtrogen häst, gjord vid samma tid. Den ser vid första anblicken kanske inte så märkvärdig ut, men tittar man närmare på den ser man att den är gjord av en förfaren bildhuggare. Viktiga detaljer är förenklade och framhävda, så att det som karaktäriserar en häst förtydligas. Betraktaren kan inte råka i tvivelsmål - detta är en häst.

Olifunten är något alldeles annorlunda, och föreställer definitivt inte en varelse som vi andra kan känna igen. Den har visserligen två ögon, två armar, fem fingrar på var hand, två ben och två näsborrar, men sedan är likheterna slut. Näsborrarna sitter inte bredvid varandra utan ovanför varandra, och ansiktet är en utdragen nos med en sats röda knappar på som fingrarna kan spela på, och nosen slutar i ett tryne. Armar och ben fäster på ungefär samma höjd på bålen, som man kan tycka knappt existerar. Benens insida är ljust blåa, vilket skulptören skall ha betraktat som en stark symbol för något nu okänt, liksom den röda färgen på nosens knappsats. Fötterna liknar närmast ankfötter, men ändå inte. Svansen går i sicksack, och antalet knyckar på den var betydelsefullt.

Olifunten är betsad i mörkbrunt utom trynet, de små öronen / hornen och tåspetsarna, som har träets naturfärg. Munnens insida och knapparna på nosen är röda. Benens insida är ljusblå.

Hästen är av ofärgat trä.

Olifuntens alla olika detaljer var viktiga och betydde något särskilt; nu oklart vad, och troligen även då för alla utom patienten.

Bo Gerle visade skulpturerna som illustrationer till den schizofrenes kluvna världsuppfattning, en värld som stämmer med den som vi andra tycker oss leva i, och en annan men samtidig värld, befolkad med varelser som bara patienten kan förnimma, och som i mångt och mycket annat avviker från den som vi andra är hänvisade till. Patienten skall ha tyckt att det var en stor ynnest för Bo Gerle att få Olifunten, han fick ju en viktig del av en annan värld som han nog egentligen inte visste mycket om.

Uppgifterna om Olifunten är sammanställda av Berndt Ehinger hösten 2010 efter information från Bo Gerles son Mårten Gerle (som ärvt Olifunten och hästen från Sidsjön), från Bo Hebbe och med hjälp av egna dimmiga minnen från kursen i psykiatri i början på 1960-talet.