Induktionsspolens gnistgap

Bildkälla: J. Wetterer: Handbuch der Röntgentheraipe. Ein Lehrbuch für Aerzte und Studierende, Leipzig:Otto Nemnich Verlag, 1908.

De tidiga spolarna försågs ofta med ett ställbart gnistgap som kunde vara flera tiotals centimeter. Genom att ställa in olika långa gnistgap kunde man i viss mån reglera vilken elektrisk spänning spolen gav. Blixtarnas sprakande gav också ett ungefärligt besked om hur apparaten fungerade.

Stora bildens gnistgap är c:a 30 cm, vilket bör motsvara en spänning på cirka 170 kV.