Jan Waldenström Version 111009

Jan G. Waldenström (1906 - 1996) studerade medicin i Uppsala och organisk kemi hos nobelpristagaren Hans Fischer vid tekniska universitetet i München. Han blev professor i teoretisk medicin vid Uppsala Universitet 1947, och i praktisk medicin vid Lunds Universitet 1949. Han var verksam vid Medicinkliniken på Allmänna Sjukhuset från 1950 till sin pensionering 1972.

Jan Waldenströms namn är knutet till flera sjukdomar, framför allt makroglobulinemi och porfyri, och han var medlem i National Academy of Sciences i USA, i Franska Vetenskapsakademien, och hedersmedlem i Royal Society of Medicine i London. Han bildade skola inom flera områden; endokrinologi, nuklearmedicin, medfödda fel i ämnesomsättningen mm. Av 1900-talets svenska läkare och forskare inom det internmedicinska fältet var han den som nådde störst internationell ryktbarhet.

Samarbetet med den kliniska kemisten Carl-Bertil Laurell blev legendariskt och Jan Waldenström överbryggade på ett inspirerande och mycket fruktbärande sätt gapet mellan teori och praktik. Hans kliniska undervisningsronder blev berömda, och även om han var läkare åt presidenter och statsöverhuvud så menade han själv att ”I am only a clinician”.