Förra Nästa 01.02.06

Klick på bild kan ge mer detaljer

Finsenljusbehandling i det fria

Finsenljusbehandling i det fria, med "lysalfer" i stora sommarhattar. Bildkälla Medicinsk Museion, Köpenhamn b28045

Solljusbehandling i det fria fortsatte under hela 1890-talet, och ersattes först successivt runt år 1900 av bågljusbehandlingen.

Finsens kvartsglaskammare för ljusbehandling. Just denna typ med konstant tryck kunde inte användas mycket − det gjorde för ont. Det gick bättre med manuell anläggning av en "lysalf".

Huruvida de eleganta hattarna på bildens så kallade “lysalfer” också hade en strålskyddande avsikt överlåtes åt individuell bedömning.

Trots all filtrering av ljuset blev det ganska varmt på behandlingsstället, och man motarbetade detta med hjälp av kallt vatten, som strömmade genom en kammare av kvartsglas, som "lysalfen" tryckte mot hudens sjuka härd. Detta tryck med kammaren gav också ett blodfattigt område, vilket behövdes för att öka ljusets inträngning, eftersom blodets färgämne (hämoglobin) absorberar mycket UV−ljus.

Finsen hävdade alltid att när man inte fick fullt lika bra resultat av sina behandlingar som på hans institut berodde det på att man inte komprimerat tillräckligt bra.