Förra Nästa 01.02.02

Klick på bild kan ge mer detaljer

Finsens första Försök

Det fanns redan observationer om solstrålarnas verkningar, och då i första hand vid exempelvis koppor. Framförallt gällde det ogynnsamma effekter av de “kemiska”, nästan joniserande strålarna, eller som vi skulle säga idag UV−ljus. Mer långvågiga röda strålar tycktes däremot ha en närmast gynnsam effekt vid koppor. Än idag drar man för gardinerna till det rum där en koppsjuk vistas.

Niels Finsens egen underarm där han satt fast ett antal olikfärgade glasplattor (den runda var av kvarts) och skrivit sina initialer med tusch. Överst armen före exponering. Underst rodnanden några dagar efter exponering för solljus. Kvartsskivan blockerar inga "kemiska" strålar, medan tuschet och de olika glassorterna gör det i variernade grad.

Finsen gjorde olika undersökningar på djur (salamandrar) och på sin egen underarm över olika typer av solljuseffekter, av de “kemiska” och av de “värmande” strålarna.

Olika strålkällor har olika spektral fördelning av strålningen. Solljusets mest kortvågiga komponent (UV−C) filtreras till stor del bort av  atmosfären, och UV−lysrör producerar huvudsakligen mellan- och långvågigt UV−ljus (UV−B resp UV−A). Kvartslampor, som tidigare var så populära i varje hem för att ge huden en vacker bronsering, ger stora mängder UV−C, och är därmed potentiellt riskabla.

Finsen gjorde som bilden visar olika experiment med exponering av sin egen underarm med UV−strålar, och med olika filter och absorbatorer, och drog olika slutsatser av detta.

Hospitalstidende, 4. Række, Bd. 1, Nr. 27, 5. Juli 1893, p. 722.