![]() ![]() |
Klick på bild kan ge mer detaljer |
![]() |
Princip för shunt av PTFE |
I mitten av 1970-talet började man använda ett speciellt material, Gore-Tex (polytetrafluoroeten, PTFE), för tillverkning av konstgjorda kärl. Man ersatte skadade eller dåligt utvecklade kärl med ett rör av Gore-Tex, både stora kärl i magen och mindre kärl på armarna. På detta sätt kan även en arteriovenös förbindelse skapas, och dialysnålar kan placeras i ett Gore-Tex-rör under huden (kallad en AV-graft). Det finns flera olika tekniker för att få in sådana rör, anpassade efter patientens kärlsituation. Dessa rör är dock underlägsna AV- fistlar från patientens egna kärl när det gäller överlevnadstid och infektionskänslighet.
![]() |
Tvåkanals blodkärlskateter för anslutning av t.ex. dialysslangar. Pilen visar den s.k. kuff som fixerar katetern i vävnaden under huden och förhindrar infektion. |
Tekniken att lägga in dialysnålar i en AV-fistel / graft visas i filmen ”Att sticka sig själv”. Se avsnittet om hemdialys.
Som sista möjlighet att skaffa sig tillgång till kärl i samband med dialys återstår olika slags katetrar för kortare och längre tids bruk. Dessa katetrar sätts in i stora vener, antingen genom ett kirurgiskt snitt eller med Seldingers teknik, och de används enbart om patienten inte har kärl som duger för AV-fistlar (eller AV-grafter) eller eller om man inte hinner göra sådana.
Den utveckling som visats här över hur man skaffar sig tillgång till blodkärl för dialysbehandling blev möjlig tack vare engagemang och entusiasm hos flera forskare och deras övertygelse om att man kan hålla patienter med njursvikt vid liv i flera år. Det har faktiskt hänt att patienter har gått i dialysbehandling i över 35 år (bl.a. i Lund) och under tiden inte behövt mer än 2-3 AV-fisteloperationer.